Tillgången till lönesubvention är fortfarande osäker – regionala skillnader ökar

Sammanfattning

Vates-stiftelsen har utrett situationen kring lönesubventioner i sysselsättningsområdena våren 2026. Enligt utredningen beviljas lönesubvention i 38 sysselsättningsområden, och i åtta områden beviljas inget stöd alls. Fastän stödet beviljas i fler områden än föregående höst har stödets faktiska tillgänglighet inte förbättrats. Skärpta villkor, förkortade stödperioder och en snabb förbrukning av anslagen försvårar tillgången till stödet mer än tidigare. Dessutom har stöd som ersätter eller kompletterar lönesubvention blivit allt vanligare.

Lönesubventionerat arbete stärker arbetslivsfärdigheter och banar vägar till den öppna arbetsmarknaden. De skärpta villkoren och den osäkra anslagssituationen väcker oro om lönesubventionen eller ersättande stödformer når dem som är i störst behov. Ur ett jämlikhetsperspektiv är utvecklingen oroväckande: tillgången till lönesubvention, stödperiodernas varaktighet och villkor varierar allt mer mellan olika områden och beroende på tidpunkt.

Ändringar i lönesubventionen och utredningens bakgrund

Enligt Vates-stiftelsens utredning våren 2026 beviljades lönesubvention i mars–april i 39 sysselsättningsområden. Efter datainsamlingen har ytterligare ett område slutat att bevilja stödet. Enligt Vates-stiftelsens utredning på hösten 2025 var det hela 19 områden som inte beviljade stödet alls på grund av att anslagen tagit slut, och 26 områden beviljade stöd med skärpta villkor. Tillgången till lönesubvention är fortfarande osäker, och praxis varierar betydligt mellan olika områden och över tid.

Vates-stiftelsen utredde situationen för första gången på hösten 2025 och upprepade utredningen våren 2026 för att granska utvecklingen i olika sysselsättningsområden. Informationen har samlats via e-post, från Jobbmarknaden-nätsidan och sysselsättningsområdenas egna nätsidor i mars–april 2026. Utredningen omfattar alla Finlands 46 sysselsättningsområden inklusive Åland, och beskriver situationen på våren 2026.

Situationen på våren 2026

På våren 2026 beviljas lönesubvention inte på åtta sysselsättningsområden. Till exempel i Södra Tavastland och Lojo–Karkkila finns inget stöd tillgängligt. I Nyslott-området avbröts beviljandet av lönesubvention i början av maj. Situationen förändras kontinuerligt, och det är möjligt att även andra förändringar har skett efter insamlandet av uppgifterna.

Utredningen framhäver situationens instabilitet. I vissa områden har en stor del av anslagen fastbundits redan i början av året. Till exempel i Norra Karelen har en betydande del av stödbudgeten använts tidigt på året och i Norra Mellersta Finland är 80 % av anslagen bundna till tidigare inledda anställningar.

I Seinäjoki-Storkyro-Ilmajoki tog anslagen slut i april, men området strävar efter att öppna ansökan om lönesubvention på nytt under hösten, om det ekonomiska läget tillåter. Situationen kan också variera inom samma sysselsättningsområde. I området Ylivieska–Kalajoki–Nivala beviljas lönesubvention fortfarande i de flesta kommuner, men i Merijärvi har anslagen tagit slut.

Även om sysselsättningsområdena i allmänhet strävar efter att bevilja lönesubvention, finns det ofta inte tillräckligt pengar reserverade, vilket gör att stöden snabbt tar slut.

Nya riktlinjer för lönesubventioner på sysselsättningsområdena

På hösten beviljade upp till 26 områden lönesubvention med skärpta villkor. Enligt vårens utredning har flera sysselsättningsområden ytterligare skärpt kriterierna och riktar stödet mer noggrant än tidigare.

Nya riktlinjer har införts bland annat i Kyrkslätt–Vichtis–Sjundeå och Norra Mellersta Finland. Även i Meri-Lappi har riktlinjerna för lönesubvention skärpts eftersom det beräknade behovet överstiger tillgängliga anslag.

Stödperiodernas längd och fortsättningsbeslut

I många områden prioriteras fortfarande tillsvidareanställningar och längre anställningar. I till exempel Södra mellersta Finland och Rovaniemiregionen beviljas stöd endast för tillsvidareanställningar, med undantag för läroavtal.

De skärpta kriterierna syns också i möjligheterna för fortsättningsbeslut. Vissa områden, såsom Södra Karelen och Kouvola, gör inga fortsättningsbeslut. Enligt lagstiftningen kan lönesubvention på grund av nedsatt arbetsförmåga beviljas för högst 24 månader efter den första perioden på 10 månader.

Praxis varierar mellan områden. I Mellersta Nyland görs fortsättningsbeslut från fall till fall och för högst 12 månader i taget. I Rovaniemiregionen beviljas stöd först för 10 månader och därefter vid behov i perioder på sex månader. I Jyväskylä–Muurame bedöms längden individuellt, och för personer med partiell arbetsförmåga kan stöd beviljas för samma uppgift upp till 34 månader. Samma maximala längder tillämpas i Salo.

I Borgå sysselsättningsområde beviljas fortfarande lönesubvention, men anslagen beräknas ta slut under våren. Stödperioderna har förkortats och stödet riktas till tillsvidareliknande anställningar samt läroavtal.

Riktning av och villkor för lönesubvention

Kriterierna för beviljande varierar betydligt mellan sysselsättningsområden. I Kouvola krävs till exempel att den arbetssökande har varit arbetslös i minst sex månader, medan stödet i Kymppi-området riktas till personer som varit arbetslösa i över ett år.

Regionala skillnader syns också i vilka aktörer och ändamål stödet i förstahand riktas till. I Kuopio och Södra mellersta Finland ligger tyngdpunkten på mikro- och små och medelstora företag, medan stödet i Norra och Östra Lappland riktas till områdets företag och endast till utveckling av yrkeskompetens och läroavtal. I Fjäll-Lappland-Pello omfattas även välfärdsområdet. I Jakobstadregionen prioriteras föreningar som anses ha goda förutsättningar att sysselsätta personer i svårare arbetsmarknadsställning.

Särskilt gällande 100 % lönesubventionen för tredje sektorn varierar riktlinjerna mycket. Vissa områden har skärpt villkoren eller helt avslutat beviljandet av stödet, medan andra fortsätter i begränsad form. I Kuopio beviljas stödet utifrån individuell prövning och i Meri-Lappi har stödet upphört under våren. I Salo har en separat anslagsram reserverats för föreningar. I vissa områden upprätthålls stödet för begränsade ändamål, såsom i S:t Michel regionen, där det beviljas för utveckling av yrkeskompetens.

Stöd som ersätter eller kompletterar lönesubvention har blivit allt vanligare

Vid sidan av och i vissa fall i stället för lönesubvention har ett brett urval av regionala stödformer utvecklats. Nästan alla sysselsättningsområden använder till exempel kommunala tillägg eller rekryteringsstöd, och nya stöd utvecklas både på sysselsättningsområdesnivå och i enskilda kommuner.

På många områden syftar de egna stödformerna särskilt till att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för personer i en svagare ställning på arbetsmarknaden. I Satakunta har exempelvis inga anslag reserverats för lagstadgad lönesubvention, men området har infört ett sysselsättningstillägg för arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös i minst ett år.

I Pello har ett kommunalt tillägg utvecklats för att stödja rekrytering av unga och personer i svår arbetsmarknadsställning. Det skiljer sig från lönesubvention bland annat genom att det fullt ut tjänar in arbetsvillkor. Detsamma gäller Kuopio-tillägget. Lönesubventionerat arbete tjänar in arbetsvillkoret endast om det riktas till personer med nedsatt arbetsförmåga eller till långtidsarbetslösa över 60 år, och då först efter 10 månader, varav 75 % beaktas.

På vissa områden har lönesubvention helt ersatts av andra stödformer. I Övre Savolax beviljas ingen lönesubvention alls, utan man använder ett eget rekryteringsstöd som kan beviljas både efter kortare arbetslöshet och till långtidsarbetslösa och personer med partiell arbetsförmåga. Stödet riktas främst till företag, men kan också beviljas till övergångsarbetsmarknadsaktörer under vissa villkor.

Flera regionala tillägg stöder särskilt tredje sektorns verksamhet. Lojo-tillägget stödjer föreningars verksamhetsförutsättningar och tillväxten av små företag. Rovaniemi-tillägget riktas också till tredje sektorn för sysselsättning av personer i en svag arbetsmarknadsställning, och stödet kompletterar lönesubvention. Även till exempel Helsingfors-tillägget, Jyväskyläs rekryteringsstöd och Mellersta Österbottens sysselsättningsbidrag kan beviljas till tredje sektorn.

På vissa områden har stöden kombinerats med incitament. I Uleåborgsregionen kan arbetsgivaren, utöver det kommunala tillägget, få ett sysselsättningsbonus om anställningen fortsätter efter en period med lönesubventionerat och med det kommunala tillägget stött arbete i minst ett år. I Lahtisregionen används i stället en rekryteringsbelöning som kan beviljas till företag som ett alternativ till lönesubvention.

Regionala stöd kan erbjuda arbetsgivare mer flexibla lösningar än lönesubventionen, men de innebär också vissa risker. I vissa stödformer kan villkor, så som krav på heltidsarbete eller en viss minimitid av arbetslöshet, utesluta en del arbetssökande från stödet. Denna oro behandlas i en färsk utredning av Ami-stiftelsen.

Partiellt arbetsföras ställning i ett föränderligt system

Lönesubvention har länge varit ett centralt verktyg för att stödja sysselsättningen av personer med partiell arbetsförmåga. Enligt Vates-stiftelsens utredning beviljas stödet fortfarande i många områden på grund av nedsatt arbetsförmåga. Samtidigt har systemet blivit mer prövningsbaserat. Tillgången till stödet beror allt tydligare på regionala riktlinjer, ekonomiska resurser och bedömning från fall till fall.

De skärpta riktlinjerna syns särskilt i att beviljandet och längden på stödet bedöms mer noggrant än tidigare. För stödets effektivitet är tillräcklig varaktighet avgörande. Alltför korta stödperioder kan försvaga stödets effekter, särskilt i situationer där det krävs tid för att stärka den lönesubventionerade personens arbetsförmåga och kompetens, och därigenom stödja övergången till den öppna arbetsmarknaden.

Trots att lönesubvention beviljas i fler områden våren 2026 än föregående höst, har den faktiska tillgången inte nödvändigtvis förbättrats. Skärpta villkor, kortare stödperioder och snabbt förbrukade anslag gör att det i praktiken är svårare att få stöd än vad den regionala granskningen antyder.

Lönesubventionerat arbete stärker arbetslivsfärdigheter, utvecklar kompetens och bygger vägar till den öppna arbetsmarknaden. De striktare kriterierna och den osäkra finansieringssituationen väcker oro för om stödet når dem som behöver det mest.

Vissa sysselsättningsområden betonar att lönesubventionen som stödform inte håller på att avskaffas, men på andra håll har den redan ersatts av lokala lösningar. Ur ett likvärdighetsperspektiv är utvecklingen oroande: tillgång, varaktighet och villkor varierar alltmer mellan områden och över tid.

Denna utredning beskriver situationen på våren 2026, som ständigt förändras beroende på anslagssituationen och lokala riktlinjer.

Mer information om lönesubvention som stödform här.

Text: